Aktuellt

Vi håller det långsiktiga perspektivet högt. Vilken transportinfrastruktur bär upp vårt samhälle om 10, 20 eller 50 år? I dessa dagar när samhällsdebatten präglas helt av förväntningarna på budgetpropositionen för 2025 reflekterar vi kring ingångsvärdena för regeringens kommande infrastrukturproposition, som avser 12-årsperioden 2026–2037.

Som vi skrev i förra veckan har medlemsstaterna nu tagit ställning till kommissionens förslag till ny förordning om tilldelning av järnvägskapacitet. Medlemsstaternas regeringar prioriterade sina nationella trafikbehov och temat väcker därför stort intresse från näringslivet, och det på goda grunder. Förutsättningarna för gränsöverskridande järnvägstransporter riskeras och den inre marknaden försvagas om inte EU:s medlemsstater framgent lyssnar på Sverige och därmed går mer på kommissionens förslag. Spännande trepartsförhandlingar mellan ministerrådet, Europaparlamentet och kommissionen påbörjas under hösten. Lyssna på Järnvägspodden för fördjupande perspektiv.

Riksdagens EU-nämnd har idag bidragit till att stärka förutsättningarna för bättre gränsöverskridande järnvägstrafik i Europa. Kommissionens förslag till ny förordning om järnvägskapacitet har gått kräftgång i ministerrådet, där medlemsstaternas regeringar i förhandlingarna om en gemensam position prioriterat nationella trafikbehov. Baksidan med ett alltför ensidigt fokus på inrikes persontrafik är att optimeringen av internationella transportkedjor prioriteras ned. Den svenska regeringen har nu insett detta och har – efter EU-nämndens beslut idag – uppdraget att tydligt markera en avvikande position i ministerrådets omröstning om kapacitetsförordningen den 18 juni.

Nuvarande finansieringsupplägg för infrastrukturprojekt med offentlig utveckling och förvaltning av infrastrukturen behöver kompletteras med alternativa genomförandemodeller där ett ökat inslag av privat kapital, risktagande och kompetens effektiviserar såväl uppförande som drift.

I snart tio år har MTRX trafikerat sträckan Göteborg – Stockholm. Det har lett till prispress, ökat utbud, ökat kundfokus och utveckling av tågmarknaden. Svenskt Näringsliv arrangerade i veckan ett välbesökt seminarium om avreglering av järnvägen med spännande deltagande av bland andra Trafikverkets tidigare GD Gunnar Malm, MTRX:s tidigare vd Johan Söör och regeringens tidigare utredare av järnvägens organisation Gunnar Alexandersson. Stor enighet rådde – även från deltagande trafikpolitiker Ulrika Heie, (C) ordförande Trafikutskottet, Gunilla Svantorp (S) och Maria Stockhaus (M) – om att avregleringen och konkurrensutsättningen lett till stora nyttor. Dock är anläggningen sliten och utsätts för hårt tryck av den ständigt ökande tågtrafiken. Behovet av en fullbordad avreglering, med rimlig balans i villkoren för Trafikverkets leverans av tåglägen till branschen, lyftes av Tågföretagens förbundsdirektör Pierre Sandberg, med en tydlig adress till närvarande politiker.

Svensk industri, nu senast Norrlands gruvor, kräver en betydligt mer handlingskraftig transportpolitik. Drygt en femtedel av godstransporterna i Sverige går på järnväg. För många industriföretag finns inga andra alternativ än tåg eftersom mängden gods, vikten, avståndet eller den mottagande kunden kräver järnvägstransport. De perspektiv som gruvindustrin lyfter in i debatten är långsiktiga. Både när det gäller de historiska misstag som lett till dagens situation och industrins förutsättningar för framtida investeringar. Sverige behöver ett pålitligt och transporteffektivt system som klarar tunga transporter.

Det är ingen liten sak som Sydsvenskan och SR Ekot idag rapporterat om. Vi talar återigen om de systematiska prognosbrister som präglat svensk infrastrukturpolitik sedan 1990-talet. Dessa har byggt på räknemissar och felprognoser, där tillväxten i järnvägstrafiken systematiskt underskattats samtidigt som tillväxten i väg- och flygtrafiken överskattats, jämfört med faktiskt utfall. Vad detta lett till i form av historiska felsatsningar borde få en grundlig analys av antingen Trafikverket eller Trafikanalys. Detta är en del av vad vi talar om när vi talar om brister i prognoser som vi skrev om efter det att Trafikverkets senaste basprognos fick se dagens ljus.

Att det är trångt på järnvägen har inte undgått någon. På senare tid har järnvägens betydelse för samhällsbygget och tillväxten hamnat ett nytt ljus. Behovet av ett robust och tillförlitligt system har aldrig varit tydligare. I veckan kunde vi läsa om hur vi kanske snart tvingas välja – gods eller människor på tåget? Dit ska vi inte, men helt klart blir belastningen på järnvägssystemets kapacitet allt tyngre.

”För att bygga Sverige starkare och rikare kommer regeringens tillväxtagenda framåt att fokusera på investeringar i infrastruktur, klimatomställning, forskning, energiproduktion, samt regelförenklingar och kompetensförsörjning. Regeringen avser bland annat att lägga fram en forsknings- och innovationsproposition vars fokus är excellens, internationalisering och innovation. Dessutom avser regeringen att lägga fram en infrastrukturproposition och utarbeta en strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i norra Sverige.” Detta intressanta citat är från vårändringsbudgeten, som för järnvägsbranschens del i övrigt inte innehöll några större nyheter i form av fördelningen av statens medel.

Tågföretagens viktigaste medskick till regeringen inför kommande infrastrukturproposition är att en uppräkning av ramanslaget med 20 procent inte räcker för att både hantera underhållsskulden och säkerställa behovet av mer kapacitet i transportsystemet. Det skriver vi i …