Fyra nya lagar ersätter järnvägslagen
Efter mycket om och men återstår nu endast ett riksdagsbeslut för att de nya järnvägslagarna ska kunna träda i kraft den 1 juni 2022. De ersätter den nuvarande järnvägslagen som med tiden blivit rätt så spretig och baseras på tre EU-direktiv. Det fjärde järnvägspaketet skulle egentligen ha införts i svensk lagstiftning före den deadline som gällde enligt EU-direktiven, närmare bestämt oktober 2020.
Eftersläpet har medfört oklarheter inom många olika områden där svensk lagstiftning och de nya EU-förordningarna inte stämmer överens. Transportstyrelsen har dock intagit en pragmatisk hållning när det har varit oklart hur frågor om hur ansökan om säkerhetsintyg och fordonsgodkännanden ska göras och vad som gäller för redan inledda processer för fordonsgodkännande. Även certifiering som underhållsansvarig enhet har väckt en hel del frågor genom skillnaderna i järnvägslagen och ECM-förordningen.
Det är utan tvekan ett kostnadsdrivande paket, genom att standardisering som sådan är starkt kostnadsdrivande på kort sikt men naturligtvis har potential att generera systemfördelar på längre sikt. Vi ser dock att EU-kommissionen fortsatt och med kraft driver på en systemutveckling och teknikstandardisering, där man inte tar hänsyn till hur stor kostnadsökningen faktiskt kan bli. EU och medlemsstaterna måste i större utsträckning analysera förutsättningarna och bidra med det stöd som är nödvändigt för branschen att klara kostnadsökningarna utan försämrad konkurrenskraft. Graden av vilja att bidra medlemsstaterna varierar och leder dessvärre till olika förutsättningar för järnvägstrafik inom EU.
I lagförslaget som ska genomföras den 1 juni ersätts den nuvarande järnvägslagen med fyra nya lagar:
- Järnvägsmarknadslagen: innehåller regler med syfte att säkerställa en väl fungerande järnvägsmarknad där alla järnvägsföretag behandlas konkurrensneutralt och icke-diskriminerande. I lagen finns också bestämmelser om att järnvägsföretag behöver ha en licens för att utföra person- och godstrafik.
- Järnvägstekniklagen: innehåller tekniska krav på fordon och fasta installationer, bland annat att Europeiska unionens järnvägsbyrå, ERA, eller Transportstyrelsen ska godkänna järnvägsfordon innan de får släppas ut på marknaden.
- Järnvägssäkerhetslagen: innehåller regler som syftar till att upprätthålla och utveckla järnvägssäkerheten. En nyhet i lagen är att järnvägsföretag ska ha ett gemensamt säkerhetsintyg som prövas och beviljas av ERA, eller om verksamheten endast ska bedrivas i Sverige ska intyget beviljas av Transportstyrelsen.
- Lagen om nationella järnvägssystem: innehåller bestämmelser för verksamhetsutövare vid de järnvägsnät som får undantas från EU-reglerna. Det gäller bland annat fristående lokala järnvägsnät som till exempel Roslagsbanan.
Tanken är att de fyra nya lagarna överensstämmer bättre ska överensstämma med direktivens uppdelning och struktur.