Transporter och infrastruktur viktiga i Totalförsvarspropositionen
Idag presenterade regeringen Totalförsvarspropositionen 2025–2030, ett år tidigare än planerat. Anledningen är det rådande omvärldsläget och att det säkerhetspolitiska läget blir att sämre. Regeringen säger att de idag har presenterat starten av Totalförsvarets renässans.
Sveriges totalförsvar består av två delar, där båda ingående delar får historiska anslag. Det militära försvaret tilldelas 174 miljarder till 2030 vilket på Natos sätt att räkna är 2,8 procent av BNP till 2028 samt det civila försvaret tilldelas 37,5 miljarder till 2030. Båda delarna behövs och är beroende av varandra. Det civila försvaret säkerställer de viktigaste samhällsfunktionerna och skyddar civilbefolkningen. Ett uthålligt totalförsvar är grunden i Natos avskräckning och försvar.
Regeringen bedömer att omvärldsläget, Natomedlemskapet och EU:s målsättningar medför behov av investeringar i den svenska transportinfrastrukturen. Det rör sig till exempel om investeringar i järnväg, åtgärder för att öka redundansen i förbindelser med övriga delar av Europa samt möjliga investeringar i fasta installationer som hamnar och flygplatser.
Totalförsvarspropositionen identifierar sex sektorer som ses som extra viktiga och har visat sig helt instrumentella för att Ukrainas samhälle ska fortsätta att fungera trots den fullskaliga invasionen. Sveriges geografiska läge gör att transportinfrastruktur och transporter spelar en central roll för Nato att möjliggöra militära operationer. Transportinfrastruktur och transportbehov kommer att finnas oavsett om det handlar om fredstida kriser, förhöjd beredskap eller ytterst krig för att Sveriges handel och försörjningsförmåga ska kunna fungera.
Myndigheter, kommuner, regioner och näringsliv behöver identifiera sina behov i både transportinfrastruktur och transporter. Parallellt med denna behovsanalys behöver en dialog och samverkan kring behov och möjligheterna att tillhandahålla tjänsterna komma på plats. Försvarsberedningen belyser att det kommer att finnas ett behov av transportprioritering vid förhöjd beredskap och krig men frågan är om inte denna fråga redan är aktuell för järnvägen givet de stora ingrepp som behöver göras i järnvägsunderhållet med Västrastambanan som startar nästa år. Vi ska inte heller lura oss och tro att frågan inte kommer att vara en ständig följeslagare för trafikledningen med en så föråldrad infrastruktur.
Försvarsberedningen pekar tydligt på ansvaret för behov av transporter och Totalförsvarspropositionen lyfter fram ett flertal områden där ansvaret är oklart, nedan ett axplock:
- Otydligt vem som har ansvar för att analysera, bedöma och tillgodose totalförsvarets behov av transporter inför och under höjd beredskap.
- Behov av att tydligare ansvar och mandat för prioritering av transportresurser kommer på plats samt betonar vikten av att undanröja osäkerheter om ansvaret för förberedelser och planering av totalförsvarsviktiga person- och godstransporter vid höjd beredskap och ytterst krig.
- Ansvaret för kravställning och uppföljning vad avser höjd beredskap gentemot regionala kollektivtrafikmyndigheter är oklar. Regeringen bedömer att ansvaret för såväl regional som interregional kollektivtrafik vid höjd beredskap bör tydliggöras.
- Roller och mandat för sektorsansvariga myndigheter och civilområdesansvariga länsstyrelser behöver förstärkas. Formerna för hur sektorsansvariga myndigheter och civilområdesansvariga länsstyrelser kan förstärkas bör i stället analyseras vidare. Regeringen avser återkomma i frågan.
- För att utveckla samverkan mellan staten och näringslivet behöver förutsättningarna tydliggöras avseende hur det kan ske utan att stå i strid med exempelvis regler om statsstöd eller konkurrens på marknaden samt att det kan genomföras med en ekonomisk långsiktig hållbarhet
Det är tydligt att vi har ett digert arbete framför oss att dels behovsinventera, analysera, prioritera och hitta nya effektivare sätt att snabbt få ut mer av vår transportinfrastruktur och transporter. Men tiden är knapp. Det positiva är att det till viss del är samma frågor för järnvägsinfrastrukturen och järnvägstransporter som är högaktuella redan idag och där vi med denna proposition i ryggen kan höja blicken och se till helheten för Sverige och Norden gällande transportinfrastruktur och transporter. En viktig pusselbit är givetvis den infrastrukturproposition som kom i förra veckan. Inom de närmsta månaderna bör vi kunna ha skapats oss en tydligare bild kring vad som krävs för att Sverige ska leva i fredstid men även vad Sverige och Nato behöver i totalförsvarsyfte. Vi hoppas att dessa behov utmanar Trafikverket att vidga sin ram för vad som är möjligt att genomföra genom nya metoder och nytt tänk för att tillgodose de akuta behov som finns.
Tågföretagen kan till sin glädje läsa att regeringen påvisar vikten av att de tydliga barriärer som finns mellan myndigheter och näringslivet behöver rivas ned för att starta en grogrund för dialoger som främjar lösningar och att ta ett gemensamt ansvar att lyfta det som hindrar oss för att komma vidare.
Vi behöver lära oss springa snabbt, samtidigt som vi lagar infrastruktur och fordon. Transporterna får inte stå still, varken i fredstid, förhöjd beredskap eller krig.