Fem viktiga teman för järnvägen under Almedalen
I veckan är det åter dags för Almedalen och Tågföretagen är sedvanligt på plats och arrangerar ett antal aktiviteter – läs mer om dessa här. Under året har järnvägen varit ett återkommande tema som på olika sätt har fått stå i rampljuset – inte minst i riksmedia. Järnvägens betydelse för Sveriges transportsystem är tydligt.
För järnvägens fortsätta utveckling vill Tågföretagen belysa ett antal viktiga aspekter som behöver diskuteras vidare och där Almedalen är ett bra sammanhang för detta.
Långsiktighet är ledordet när det gäller infrastruktur. Dessvärre ser vi en ryckighet i fråga om viktiga politiska beslut gällande infrastruktur, där stora beslut rivs upp efter regeringsskiften. Branschen eftersträvar därför långsiktighet där det i infrastrukturfrågor råder borgfred och där investeringar löper över mandatperioder och partigränser. Det finns olika sätt att nå detta på och en väg att gå är att skapa en gemensam vision – vad och var vill vi att transportsystemet ska vara i framtiden? JBS Vision 2050 kan i detta fall vara en inspiration.
Hand i hand med borgfred går även långsiktig planering av infrastruktur och underhåll. Näringsliv och regioner behöver stabilitet i förutsättningarna för sin planering. Kan en långsiktig plan för avbetalning av underhållsskulden bli startskottet för större tydlighet avseende både underhåll och utbyggnad av nya sträckningar? Hur Tågföretagen ser på nuvarande inriktning av nationell plan kan du läsa om i vårt remissvar till inriktningsunderlaget inför kommande nationell plan.
Under året har alternativa finansieringsmöjligheter seglat upp som en möjlighet till effektivare investeringar, utbyggnad och färdigställande av viktiga investeringar i infrastrukturen. Inte minst Svenskt Näringslivs ordförande Jakob Wallenberg har betonat vikten av att öppna upp för alternativa finansieringsmöjligheter. Tågföretagen ser positivt på detta och har flertalet gånger skrivit om hur alternativ finansiering kan användas:
I maj lanserade Omtag Svensk Järnväg sin tredje rapport – Industribroms eller industrilyft? – som belyser järnvägens betydelse för industrins tillväxt och som konstaterar att störningar och kapacitetsbrist i järnvägssystemet skapar hinder för tillväxten. Rapporten visar att vart fjärde industriföretag påverkas allvarligt av störningar, stopp eller kapacitetsbrist.
Drygt 10 procent låter kanske inte som så mycket? Men i logistiksystem som är nära bristningsgränsen, som delar av det svenska järnvägsnätet? I ett sådant system kan 10 procent mer kapacitet mycket väl vara en game-changer.
Under våren har vi hört Trafikverket återkommande uttala att effekterna av det nya planeringssystemet MPK – efter dess införande – skulle ha genererat 10,3 procent mer kapacitet på järnvägen mellan 2022 och 2024.
Vi vet att det är svårt att påvisa effekterna av ett systemskifte när man vet att flera andra förändringar skett innan, samtidigt eller efter införandet. Vi ser ändrade resmönster efter coronapandemin, vi ser nya beteenden hos tågoperatörer och andra som ansöker om kapacitet på järnvägen, vi vet att definitioner av vad som är vad i Trafikverkets system har ändrats sedan MPK-införandet och faktorer som ändringar i infrastrukturen kan också påverka utbudet av kapacitet. Utmaningarna med punktligheten kräver bufferttider mellan tågen och förutsättningarna för sådana buffertar har ändrats i och med systemskiftet.
När Trafikverket nu uttalar att vi nu har 10,3 procent mer kapacitet på järnvägen borde därför en bisats och ett viktigt förtydligande alltid vara att det är den planerade kapaciteten som ökat sedan man införde det nya planeringssystemet (2024 jämfört med 2022). Det är alltså inte kapacitet som faktiskt kunnat utnyttjas som ökat. Därmed är det kort och gott fråga om en fiktiv kapacitetsökning, vars potential framåt onekligen är mycket positiv men på kort sikt inte alls är klarlagd. Läs mer i separat artikel